Hej, då fortsätter vi!

Det här hände en sommardag 1974. Jag var alltså alldeles nykläckt pastoratsadjunkt i Björnekulla, och med familjen på semester i Haverdal, en badort i södra Halland, som var Evas barndoms sommarparadis. Vi bodde hos Evas föräldrar som hyrde en stuga. 

Närsynt som jag är, bär jag alltid glasögon utom i vattnet, vilket bör nämnas här. Denna dag var strömmen i vattnet stark, och man blir lätt orolig för badande som inte vet om detta. Medan jag badade med vår tioåring Magnus, fick jag syn på ett litet huvud längre ut i vattnet.

När det är ström, kan det vara bråttom, och jag ville snabbt - men utan glasögon - veta om den simmande därute var vuxen eller ej. Det kändes så förargligt att ropa åt en vuxen karl att simma in, så jag sa åt Magnus att gå in till stranden och sedan släppte jag botten och tog ett simtag utåt för att se om han var barn eller vuxen. Och jag såg att det var en pojke, och jag ropade att han borde ta sig in till stranden för strömmens skull. Han lydde genast så gott han kunde. Och så var det dags för mig att simma in. Det var bara det att stranden avlägsnade sig för varje simtag. Hastigt gick sanningen upp för mig: Strömmen har tagit mig.

Jag bad väldigt fort en bön till Gud: Hjälp mig, annars drunknar jag här!

Sedan skrek jag på mänsklig hjälp. Och sekunderna var verkligen dyrbara. Jag tror jag har en rätt bra uppfattning om tiden, men det gick väldigt fort att få ett par starka armar om mig.

Jag var snabbt på så grunt vatten att jag bottnade. Jag har tänkt efteråt: Han ställde mig på säker grund, som det står någonstans i Bibeln.

Så hann jag säga till min räddare, att det fanns en till därute och han for iväg som en säl. Men den gången höll det på att gå galet. Ändå klarade han både sig själv och den 13-åriga pojke från Värmland som jag hade varnat. Min räddare var vårdare på en sommarkoloni för handikappade barn. Han fick senare Carnegiemedalj för sin bragd. Eva och jag tog en promenad till hans bostad på kvällen för att tacka honom. Han heter Tuve Skånberg och är numera (kd)-politiker.

Ordet pastor betyder herde och hämtas direkt från boskapsskötseln. Jesus använde ordet herde ofta, inte minst om sig själv. I Svenska Kyrkan är en kyrkoherde ledare för ett pastorat, som kan bestå av en eller flera församlingar. Min förste kyrkoherde hette Tage Bentzer och han hade ett år kvar till pensionen när jag kom.

Efter honom kom en ung sjömanspräst, Hans Börje Hammar. Med honom kom ekumeniken, som han var van vid från Rio de Janeiro, hans förra arbetsplats. Det blev ekumenisk bönevecka, dvs. man lånade kyrkor, predikanter och körer av varandra tvärsöver samfunden,

vilket hos oss blev pingstkyrkan, missionsförbundets och svenska kyrkan. Alla var välkomna til alla lokalerna och det rådde en skön och trevlig gemenskap.

Särskilt en kväll minns jag. Vi var i pingstkyrkan, som heter Betel, och kyrkoherden predi- kade. Andelen ungt folk var påfallande. Kören - missionsförbundare - sjöng med glädje- strålande ansikten, som bar tydligt vittnesbörd om att tro på vad man sjöng. Kören i Björne- kulla kyrka brukade visserligen också sjunga bra, men kanske sjöng de så svåra stycken (varför??) att de på grund av koncentration inte kunde "stråla" lika mycket.

Men påfallande var det.

Efter gudstjänsten stod jag och valde bland några LP-skivor (det var på de stora vinylski- vornas tid!) och fastnade för en som såg lika glad ut som missionarnas kör, och köpte den.

Det stod Jesus med stora bokstäver på den. Medan jag stod där blev jag hembjuden till en av pingstvännerna på kvällsmat. Till min förvåning satt man och pratade om rent kristna saker. Det var jag inte van vid. Det kom bibelcitat, det kom ord om bön och fasta, som jag kände igen från bibeln, om verklig bönhörelse och om en nyligen avliden kvinna, Kathryn Kuhlmann, vid vars jättelika möten det skedde under och sjuka blev friska. Alltsammans saker som jag förut hade hänvisat till sagovärlden. Om jag tidigare hade haft förutfattade meningar om frikyrkofolk - pingstvänner inte minst - , så fick jag nu anledning att tänka om. Det fanns inget sirapsslisk hos den Jesus de talade om. Allt var sakligt och rakt, men glatt, hjärtligt och vänligt. Detta fick mig att tänka till: De har något som jag inte har. Pastorn fanns också med: han heter Samuel Svensson.

Och jag tänkte: skjuter jag nu upp det här tills i morgon, så kanske det kommer ett hinder i vägen. Jag hittade en pennstump i byxfickan och ett konsumkvitto i plånboken, och där skrev jag: var snäll och lär mig be och fasta. Jag vet ihop den och smusslade över den till Samuel. När han hade läst den, nickade han åt mitt håll, reste sig, tackade för maten och sade godkväll. Från tamburen vinkade han åt mig att komma med. Jag gjorde samma sak som han och vi tog hans bil hem till honom.

Ha en bra dagg. Ses vi i morgon?  Rolf

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej!   Det är Rolf som med det här avsnittet avslutar bloggen drabbas. Jag kommer att låta den ligga kvar en tid, så att de som vill ska kunna läsa olika avsnitt i den.                           Sista kapitlet:                  Dop som troende Under ...

Hej!   Nu ska Du få det näst sista stycket i Drabbas. I slutet av 1997 blev jag pensionerad. Eftersom jag inte behövde bo på någon särskild ort, så flyttade Eva och jag till Västerås. Så här var det. Hon hittade ett arbete som tilltalade henne i en ...

  Hejsan och välkommen hit.   Här styckar jag upp text ur ett häfte som jag har skrivit som jag kallar Drabbas. Du kan läsa tidigare stycken om Du klickar för dem här till höger.   Hösten 1981 ville vi hälsa på svärmor i Jönköping och när vi var där...

  Hej! Här är ett modernt Markus´  evangelium!    Innan sommaren var slut blev det en konferens till. Vi hade besökt ett möte i Vim- merby, där en norsk predikant, Terje Berntzen, talade. Han bad för sjuka i eftermötena. Människor hade blivit helade ...

Hej! I dag tänkte jag berätta om en erfarenhet av den Helige Ande. Det hände en kort tid efter att vi hade haft erfarenheten i soffan. Något som Eva och jag såg fram emot var ett föredrag, som skulle hållas i Linköping, i ämnet den Helige Andes dop....