Hej! Här kommer dagens avsnitt ....

När jag i november 1957 slutade min anställning på Holmahemmet, kom Mårten hem från sin FN-tjänst och jag frågade om jag kunde hjälpa honom med något. Jag hade sådan lust att ar- beta med något i Guds tjänst. Jodå, hade jag möjligen lust att vara söndagsskollärare? Ja, lusten fanns, fast jag visste ju inte vad en sådan gjorde. Han och hustrun Ulla plus ett par andra söndagsskollärare hjälpte mig tillrätta och jag fick ta hand om de yngsta, den s.k Lillklassen. Det var ingen lätt uppgift, för de pratade och busade mycket. Inte minst Mårtens egna flickor Rita och Ann-Katrin. Jag hade en uppgift till: jag höll på med en ungdomsgrupp, som jag kallade Korsriddarna,

Men småningom, vid midsommartid, skickades jag på en fjorton dagars kurs för söndagsskollärare, som hölls på Lekmannaskolan i Sigtuna. Deltagarna kom från hela landet. Bland dem fanns en söt flicka från Jönköping, som hette Eva. Hon blev min hustru 1962. Jag vill beskriva henne som en present från den Gud jag fann en augustinatt 1957.

Att gifta sig innebär givetvis krav på ordnade arbetsförhållanden, och fastän marken ofta gungade under fötterna på en handelsutbildad ung man, så föddes vårt första barn, Magnus, 1964. Den 1 september 1967 började jag på tidningen Arbetets bild- arkiv och telefoto.  Två  dagar  senare  ändrades  något för hela Sverige.  Då skedde

1969 infördes en bestämmelse angående högskolestudier. Om man var minst 25 år och hade arbetat minst 5 år i yrkesarbete, så kunde man på vissa villkor och med visst betygsunderlag få skrivas in vid en fakultet, dvs. få tillträde till högskolestudier. Från kyrkans eget håll gällde också att man kunde få studera till präst och därvid få dispens från vissa ämnen. Det var visserligen ganska många om och men som gällde, men jag såg min chans. Man skulle tala med sin biskop för ett medgivande och ett formellt tillstyrkande av ärendet. Det skriftliga meddelandet att detta lyckades kom - på julafton 1970. En kär julklapp!

Ha det så bra idag! Rolf