Hej! I

dag tänkte jag berätta om en erfarenhet av den Helige Ande. Det hände en kort tid efter att vi hade haft erfarenheten i soffan.

Något som Eva och jag såg fram emot var ett föredrag, som skulle hållas i Linköping, i ämnet den Helige Andes dop. En norsk-amerikansk luthersk präst vid namn Harald Bredesen, skulle tala och tolkas av domprosten i Linköping, Tord Simonsson. Innan vi åkte iväg, läste Eva ett bibelställe som gav henne mod att åka iväg. Det handlade om en öppen dörr (Upp. 3:8). Vi stärktes ytterligare i föredragets paus, då en man frambar ett profetiskt budskap där samma bibelord var med.

Harald Bredesen talade övertygande och i lugn och saklig och självklar ton. Man fick klart för sig att erfarenheter av den Helige Ande var en självklar utrustning för en kristen. Tord Simonsson, tolken, förklarade sig privat vara helt på den linje som Bredesen representerade.

Efter pausen blev föredraget mer en praktisk demonstration. På samma sätt som när man tar emot Jesus i sitt liv, kunde man be Herren om dopet i Helig Ande och sedan tacka för det. När han hade sagt detta förklarade han att han tänkte göra en praktisk demonstration och bad alla som ville göra erfarenheten, att sätta sig på någon av de två främsta raderna. Vi och rätt många till gjorde detta. Därefter bad vi genom att säga efter honom och förklarade oss i tro ta emot den Helige Ande på samma sätt som vid mottagandet av Jesus.

Det jag reagerade inför, var att ingenting verkade hända. Han sade:

- Det sker er som ni tror. Undrar ni om jag tänker be Gud att ge er tungomålstalandets gåva?

Det tänker jag inte be om. Det hör ihop med andedopet, som ni nyss hade bett om.

Han drog till med en ordlek: Ingen går in i en skoaffär och köper ett par skor och ber sedan att få köpa tungor (plös) också. (I svenskan betyder tunga och plös samma sak). De sitter där redan.

Det borde vara varje människas rätt att ha ett arbete. Ändå vet vi att vårt land har ganska hög arbetslöshet. Det var illa när jag skrev mitt manus för hand. Det är ännu värre nu när det renskrivs. Arbetslöshet plågar människor mer än mycket annat. När vi inte har ordnat arbete, känns det som om vårt värde minskar samtidigt med att alla ekonomiska bekymmer ökar.

Som nyinflyttade i Edsbruk fick vi höra talas om Eds Cellulosa som hade övertagits av dem som var anställda. En sådan fabrik kan lukta rätt illa, men vi som bodde i samhället lärde oss att det snarare luktar arbete. Eds Cellulosa sysselsatte 100 man.

Men fabriken hade varit på fallrepet så många gånger att människor ofta kände sig ha anledning att tänka ungefär: Jamen den här gången går det i alla fall omstyr. Nu får de lägga ner och ge upp. Men de gav inte upp. När sista gnistan verkade slockna, så har det legat lite bränsle som har tagit eld, och så har fabriken kommit igång igen.

Efter sommarsemestern 1981 gick vi till fabriken och hade cittran med oss. Vi hade avtalat tid och fick hålla till i personalfikarummet. Vi hade med oss ett litet brev som vi hade mångfaldigat. Det handlade om att vi trodde att Gud var intresserad av att hålla fabriken igång om de ville hjälpa oss be hemma. Ett avgörande styrelsemöte skulle komma 14 dar senare och det utföll så att Eds Cellulosa var räddat en gång till. Tack käre Gud!

Hukad på estraden

Sommaren 1981 började ett slags islossning för oss. Jag ska nämna ett exempel. Vi åkte iväg på en tältsemester där vi utanför Aneby deltog i en kristen konferens i en by som hette Ralingsås. Där fick man komma i god tid till alla möten, för där var "knökafullt" en halvtimme innan.

Någon gång var det så fullt så att man måste ta till sittplatser som var diskutabla ur brandsäkerhetssynpunkt. På så vis hamnade vi en gång på estraden, under en strävpelare, bakom predikanten, sittande på ihopvikta regnkappor. Lovsången var härlig.

När talaren inbjöd människor att söka Gud i eftermötet, satt vi så att vi framifrån såg många ansikten lysas upp av glädje, något som man bakifrån, sittande i bänkarna går miste om. Det är mycket övertygande, det tror jag läsaren förstår.

Denna konferens avslutades med dop i sjön Ralången med flera unga människor som döptes.

Ses vi här inne i morgon?

Rolf

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej!   Det är Rolf som med det här avsnittet avslutar bloggen drabbas. Jag kommer att låta den ligga kvar en tid, så att de som vill ska kunna läsa olika avsnitt i den.                           Sista kapitlet:                  Dop som troende Under ...

Hej!   Nu ska Du få det näst sista stycket i Drabbas. I slutet av 1997 blev jag pensionerad. Eftersom jag inte behövde bo på någon särskild ort, så flyttade Eva och jag till Västerås. Så här var det. Hon hittade ett arbete som tilltalade henne i en ...

  Hejsan och välkommen hit.   Här styckar jag upp text ur ett häfte som jag har skrivit som jag kallar Drabbas. Du kan läsa tidigare stycken om Du klickar för dem här till höger.   Hösten 1981 ville vi hälsa på svärmor i Jönköping och när vi var där...

  Hej! Här är ett modernt Markus´  evangelium!    Innan sommaren var slut blev det en konferens till. Vi hade besökt ett möte i Vim- merby, där en norsk predikant, Terje Berntzen, talade. Han bad för sjuka i eftermötena. Människor hade blivit helade ...

Hej! Nu tar vi den del av bibelvandringsvisan som handlar om Nya Testamentet 12. Och vänder du sen bladet, du ser ett nytt förbund, Den Smorde, som har kommit, är med oss varje stund. Om blott vi honom hyllar, som den Han faktiskt är. Guds härlighe...