Hej! Här är ett modernt Markus´  evangelium! 

Innan sommaren var slut blev det en konferens till. Vi hade besökt ett möte i Vim- merby, där en norsk predikant, Terje Berntzen, talade. Han bad för sjuka i eftermötena. Människor hade blivit helade och tagit emot Jesus. Berntzen skulle även komma till en konferens i Rydaholm i augusti, så vi - Eva, jag och Markus 4 år, åkte dit med vårt tält för att höra honom. Vi var i Falkenberg en vecka först, på grund av min semester och först en vecka senare började det i Rydaholm. I Falkenberg råkade Markus på natten ramla ur en vuxensäng. Han gjorde sig illa i nacken. Hur illa fick vi se på morgonen.

Han gick med vänsterlutande huvud och om vi försökte trösta eller krama honom skrek han av smärta. När han på barn vis lekte i sanden, såg det så fel ut när han med vänsterlutande huvud gjorde sandkakor. Riktigt hur illa skadad Markus var hade vi nog inte insett. Vi kom oss inte för att söka läkare, för vi trodde att det skulle gå över av sig själv; eller också skulle han bli helad på konferensen.

Vi kom till Rydaholm och tältade och Markus fick snart jämnåriga lekkamrater som snabbt lärde sig att man inte kunde ta i honom hur som helst. Det blev många "javisstja". Så kom den dag när Terje Berntzen började sina kvällsmöten. Han höll en enkel och rak stil i sina predikningar och hade ingen predikoton, utan när det var något han ville betona, så höjde han bara sin sköna norska basröst: - Når Jesus hängte utav sej kungamanteln for å stige ner från himmelen, da tror jeg alle englene höll åndan av bare forskrekkelse......

När jag på fredagskvällen gick fram till Terje med Markus på armen bland de förbönssökande, kände han igen mig från Vimmerby. Jag berättade för honom om Markus´ nacke och vad som hade hänt.

- Heter du Markus? Jesus han hade också en vän som hette så´n. Nå skal du glemme nakken din å så skal vi bare prisa Jesus.

Och det gjorde vi och så gick vi och satte oss igen. När Markus hade satt sig ner, sade han bara: Nu gör det inte ont längre! Och huvet det satt som det skulle! Tack gode Gud!

Vi hade bara prisat Jesus tillsammans med Terje! Ingen handpåläggning. Inget fallande i golvet. Som annars visst skedde på dessa möten. Det var verkligen ett evangelium (glatt budskap) med både Markus och Jesus i blickpunkten

Det var förstås fler som fick sina böner hörda när det gällde sjukdom och annat. Ett ord som givetvis ofta kom till användning var "frälst". Min konfirmandpräst lärde oss något vi kunde säga om folk frågade om vi var frälsta: "Ja på Golgata för tvåtusen år sedan." Och det var ju rätt på sätt och vis. Vi fick ju frälsningen till skänks då. Tack och lov till Jesus för det!

Men det är med frälsningen som med ett postpaket. Det måste hämtas ut. Man får en avi i brevlådan. Sedan måste man gå och hämta den. Det kan göras på olika sätt. Hemma eller i kyrkan eller i en lokal där troende samlas, eller hur det nu går till. Men icke uttagna postpaket går i retur till avsändaren.

En gång fick jag faktiskt fem minuter ensam med Terje Berntzen i järnvägsparken, sedan jag

hade sagt att jag gärna ville vinna själar för Jesus. Han tog upp sin bibel och lade den i knät

och sedan sa han: "Får du bare tag på ordet, så kan du viiiile där med hele din tyngde forstår du!"

En annan av kvälls- eller snarare nattpredikningarna den veckan handlade om Jesu återkomst.

Efteråt stupade jag "i sovsäck" och sov med detsamma. Jag vaknade plötsligt fram på morgo- nen, troligen vid tre-fyratiden av något som liknade basunljud. Mycket kraftigt och ihållande, ungefär som när de provar flyglarm. Underlig tid på dygnet för flyglarm, bara.

Det är lätt att le åt detta nu, efteråt, men det är svårt att glömma hur det kändes under de första fem sekunderna. Basuner förbinder man ju gärna med Jesu återkomst och tiden på dygnet saknar betydelse. Det skulle faktiskt ha kunnat vara dags. Eva vaknade också och vi tog varandras händer.

Ses vi här inne i morgon?

Rolf

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej!   Det är Rolf som med det här avsnittet avslutar bloggen drabbas. Jag kommer att låta den ligga kvar en tid, så att de som vill ska kunna läsa olika avsnitt i den.                           Sista kapitlet:                  Dop som troende Under ...

Hej!   Nu ska Du få det näst sista stycket i Drabbas. I slutet av 1997 blev jag pensionerad. Eftersom jag inte behövde bo på någon särskild ort, så flyttade Eva och jag till Västerås. Så här var det. Hon hittade ett arbete som tilltalade henne i en ...

  Hejsan och välkommen hit.   Här styckar jag upp text ur ett häfte som jag har skrivit som jag kallar Drabbas. Du kan läsa tidigare stycken om Du klickar för dem här till höger.   Hösten 1981 ville vi hälsa på svärmor i Jönköping och när vi var där...

Hej! I dag tänkte jag berätta om en erfarenhet av den Helige Ande. Det hände en kort tid efter att vi hade haft erfarenheten i soffan. Något som Eva och jag såg fram emot var ett föredrag, som skulle hållas i Linköping, i ämnet den Helige Andes dop....

Hej! Nu tar vi den del av bibelvandringsvisan som handlar om Nya Testamentet 12. Och vänder du sen bladet, du ser ett nytt förbund, Den Smorde, som har kommit, är med oss varje stund. Om blott vi honom hyllar, som den Han faktiskt är. Guds härlighe...