Hej!

Nu ska Du få det näst sista stycket i Drabbas.

I slutet av 1997 blev jag pensionerad. Eftersom jag inte behövde bo på någon särskild ort, så flyttade Eva och jag till Västerås.

Så här var det.

Hon hittade ett arbete som tilltalade henne i en Platsjournal där vi bodde, och hon ringde arbetsgivaren, som är en kristen förskola, Oasen, i Västerås. Sökande skulle vara bekännande kristen. Det gick en tid och vi trodde att platsen var tillsatt, men arbetsgivaren ringde och ville träffa Eva. Då sa jag:

- Varför inte flytta till Västerås?

- Jamen jag har ju inte fått jobbet än!

- Nej, men vi flyttar i tro.

- Okej har du sagt det så.

Och vi tog de nödvändiga kontakterna med bostadsförmedling och tänkbara hyresvärdar.

Det dröjde inte 14 dagar förrän vi hade en lägenhet på hand och skulle få den visad.

Sammanlagt tre resor till Västerås med kombinerat arbetssökande, lägenhetsvisning och intervju och saken var i hamn.

Hos det som i Västerås motsvarar bostadsförmedlingen fick vi se en karta där de tre anvisade bostadsförslagen fanns inprickade, och där fanns bl.a bostadsområdet Gideonsberg.

- Där vill jag bo! sa Eva. Och så blev det. Och lägenheten på 3 rok. är mycket trevlig och den röksanerades, vilket behövdes. Och så kom vi att bo på Gideonsberg, där bl.a Emausgatan finns. (Stadskontoret stavar så) Och där finns även Skallberget, vilket för tanken till förso-

ningsverket. .

Och en dag ringde arbetsgivaren och meddelade att Eva hade fått jobbet och kunde börja - och helst igår. Nej - men snarast. Det blev den 3 mars!

Flyttdagen körde vi i förväg till vår nya bostad och flyttlasset kom efter. Vi hade med oss några saker, bland annat lite smörgåsar och kaffe. Klockan blev både det ena och det andra. Vi sov ett tag på golvet i matrummet. Och så gick vi till vardagsrumsfönstret. Där såg vi flyttbilen. När den började lossa var klockan tolv på natten. Lossningen var klar halv två.

Det är väl i och för sig OK. Men detta var natten till den 3 mars 1998 och Eva skulle börja

jobba klockan åtta den 3 mars. Så det blev till att ställa väckaren och ta fram kläder. Jag hade

redan kört vägen till hennes jobb så jag hittade direkt. Men visst blev det lite stressigt första dagen.

Detta berättar jag som inledning till vårt delvis nya liv. Mitt liv som pensionär och Evas som barnsköterska. På Oasen, förskolans namn, finns avdelningen Skorpan för de lite större bar- nen och Smulan för de mindre. Efter en tid blev det klart att hon skulle arbeta bland barnen

på Smulan. Oasen drivs av en stiftelse där majoriteten är pingstvänner.

1998 gick åt till att komma till ro på Gideonsberg och på Smulan. Vi arbetade ett tag

för att Sverige skulle komma ut ur EU, som kostar Sverige flera gånger medlemsavgiften per år. Och bara den var 1998 uppe i 21 miljarder. Per år alltså. Det är inte konstigt att det blir nerskärningar.

Ses vi i morgon fredag för sista delen ?

I vilket fall som helst

Ha det bra!

Rolf