Att träffas ( = här i bloggen: drabbas)

En telefonsvarare kan vara nödvändig, inte minst i en lite offentligt persons familjeliv, men den bör ju användas med måtta och förstånd. Jag använde min, den veckodag då jag hade tjänstefritt, för att kunna vila den sjunde dagen, även om den råkade infalla på en annan veckodag. Jag hade läst in ett meddelande där, i stort sett när jag träffades och vem som var anträffbar i stället. Någon som träffades. Men kapitelrubriken har en dubbelmening. Att träffas är ju inte bara att vara anträffbar.

Att träffas betyder också att bli träffad! Nu ska jag berätta om hur det gick till när jag och min fru träffades.

Det var alltså en kväll, när Eva och jag hade tittat en stund på TV och den minste sov. Magnus, som hade börjat på gymnasium, bodde inneboende i Västervik. Vi var ensamma. Det blev sådär skönt tyst, som det kan bli när TV och barn sover.

Hur det nu kom sig, så sa jag:

- Hördu, det är något jag skulle vilja säga. Jag skulle vilja be till Gud. Ikväll har jag lust att göra på ett annat sätt. Men jag känner mig lite generad inför dig. För det kan mycket väl hända att vi talar i mun på varann. För jag har tänkt berömma Gud. Tala till Honom och berätta att jag tycker om Honom, och säga att Han är stor och underbar. -

Och Eva svarade:

- Faktiskt så har jag tänkt på samma sätt. Nästan precis i alla fall.

Då log jag ett snett leende och svarade:

- Ska vi försöka då.

Och så satte vi igång. Det blev en helt fri bön, där vi inte visste från början vad vi skulle säga, utom att vi ville berömma och upphöja Gud. Vi prisade Jesus också och tackade Honom för allt som vi kunde komma på. Vi blev glada och upprymda av det. Och sedan läste vi ett stycke i Bibeln. Eftersom vi inte riktigt visste vad vi skulle börja med, så tittade jag i pärmen på min, och där stod det Jeremia 15:19. Mänskligt sett en hälsning från Samuel Svensson.

Vi slog upp stället och läste: OM DU VÄNDER ÅTER, SÅ VILL JAG LÅTA DIG KOMMA ÅTER OCH BLIVA MIN TJÄNARE, OCH OM DU FRAMBÄR ÄDEL METALL, UTAN SLAGG, SÅ SKALL DU

FÅ TJÄNA MIG SOM MUN. DESSA SKOLA DÅ VÄNDA ÅTER TILL DIG, MEN DU SKALL ICKE VÄNDA ÅTER TILL DEM.

Det här är en av de kvällar som har blivit en höjdpunkt för oss och vi minns den lite ofullständigt. Som något som genom sin stora betydelse har blivit lite suddigt i kanten. Men jag minns att vi grät av rörelse och bad en gång till - av tacksamhet. Vi träffades.

Efter den kvällen är det mycket som har hänt. Somligt rätt snart, annat med långa mellanrum.

Men ändå, liksom den gången i Åstorp, tyckte jag att det var något som fattades. Den gången hade jag tänkt: De har något som jag inte har. Så kändes det nu också. Vi hade börjat läsa böcker om den Helige Ande och om hur människor blev uppfyllda av Honom. Det stod ju i Bibeln att Paulus lade händerna på människor och att de då fylldes av Helig Ande och att de då började tala ett annat språk. Och Johannes Döparen hade sagt om Jesus att han skulle döpa i Helig Ande.

Vid ett sådant tillfälle talade vi med ett par flickor i en närbelägen pingstkyrka om vårt nya intresse: att få bli fyllda av Anden. Tills vidare sade de att de skulle be för oss i detta ämne.

Cittran

Arbetet medförde ibland vissa hembesök och Eva var ofta med. Vi ombads rätt ofta sjunga en psalm eller en sång; inte så sällan en väckelsesång. Ingen av oss hade någon bra gitarr eller var så vidare bra på gitarr. Vi åkte till Västervik på julklappsrunda men också med tanken att hitta en musikaffär för att köpa ett musikinstrument. Ja, där fanns ju gitarrer till hyfsat pris. Ljudet var inte på topp, så vi gick och strosade lite i affären. Då såg vi en cittra, som var inlämnad för stämning. Den var tysk, hade svart grundfärg och blommor som dekor och den hade två ljudhål och nio ackord. Sådana cittror kallas ackordcittror, till skillnad från melodicittror, som man dessutom kunde spela melodier på. (En sådan melodicittra använde Anton Karas till ledmotivet i 1950-talsfilmen Den Tredje Mannen)

Expediten såg vårt intresse och tog fram en svenskbyggd ackordcittra. Den hade ett ljudhål och sju ackord med vardera nio strängar, utom C-dur som har tio. Det gör 64 strängar som skall vara ordentligt stämda, för att det inte ska låta illa när man spelar. Den här modellen påstods hålla stämningen bra. Vi bad att få gå ut och hålla rådslag om detta, och därute bad vi en snabb bön och begärde ett råd av Gud.

- Jo, sa Eva efter en kort stund, - det här känner jag för. Jag tycker vi köper cittran. Några pengar hade vi inte kvar, men mannen i affären lovade lägga undan och stämma den till efter jul, så vi kunde få komma och hämta och betala den då. När detta skrivs har samma cittror stigit i pris så att de nu kostar runt 4 gånger det pris vi nu betalade.

Den 7 januari 1981 tog vi cittran i bruk för första gången. Men det fanns förstås ett crux:

ingen av oss hade någonsin spelat cittra. Men vi har en elorgel med en lättfattlig skola med ackord. Jag lärde in Stilla Natt och kom underfund med hur man bytte ackorden och dämpade det nyss spelade ackordet med en hand. Fingertopparna blev ömma. Vi skaffade plektrum och övade mer. Några av de oftast önskade psalmerna och sångerna lärde vi in på lite mer än en vecka. Läsarsånger var mycket ofta önskade.

Här gör  jag paus till i morgon. Ha det bra. Och trevlig midsommar!

Rolf

 

Maria

22 juni 2007 22:04

Jag gillar din bok, som du låter oss läsa här på bloggen. Den är mycket intressant och låter läsaren tänka till och förundras över dina och Evas erfarenheter. Texten är rak och ärlig och har fått mig att fälla tårar. Så fortsätt att berika tillvaron för oss på alla sätt... /Maria

http://www.jesuslever.eu/gospel

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej!   Det är Rolf som med det här avsnittet avslutar bloggen drabbas. Jag kommer att låta den ligga kvar en tid, så att de som vill ska kunna läsa olika avsnitt i den.                           Sista kapitlet:                  Dop som troende Under ...

Hej!   Nu ska Du få det näst sista stycket i Drabbas. I slutet av 1997 blev jag pensionerad. Eftersom jag inte behövde bo på någon särskild ort, så flyttade Eva och jag till Västerås. Så här var det. Hon hittade ett arbete som tilltalade henne i en ...

  Hejsan och välkommen hit.   Här styckar jag upp text ur ett häfte som jag har skrivit som jag kallar Drabbas. Du kan läsa tidigare stycken om Du klickar för dem här till höger.   Hösten 1981 ville vi hälsa på svärmor i Jönköping och när vi var där...

  Hej! Här är ett modernt Markus´  evangelium!    Innan sommaren var slut blev det en konferens till. Vi hade besökt ett möte i Vim- merby, där en norsk predikant, Terje Berntzen, talade. Han bad för sjuka i eftermötena. Människor hade blivit helade ...

Hej! I dag tänkte jag berätta om en erfarenhet av den Helige Ande. Det hände en kort tid efter att vi hade haft erfarenheten i soffan. Något som Eva och jag såg fram emot var ett föredrag, som skulle hållas i Linköping, i ämnet den Helige Andes dop....